annicaidetbla

Jobbade igår och idag, gick väl.. men motivationen är långt från knivskarp.
Blev ett litet missförstånd så när jag hämtade Freddy så fanns ingen vagn på dagis..
vad göra? Jo vi gick :-) hela långa vägen hem (för honom)
Utan att gnälla en endaste gång.. fina goa pojke.

Frida ville rida i em, så vi åkte till stallet.. presenterade gangster-hästarna och sen
stack hon iväg en sväng. Hency busade till det *host* hon låtsades vara rädd för en bil...
hmm jag köper inte riktigt det där :-)  men gudars så glad hon var.
Fina Fina Hency-häst.

Nellie... ljuvliga hund, hon är gudomlig..en ängel i en hunds skepnad !!
Hon frågar artigt om lov...angående allt !
När hency och frida kom ridandes upp på gården så satte sig Nellie helt sonika ner
och frågade "blir det bra så här? vad vill du att jag ska göra????"
Hon tycker att stallet är obehagligt så hon går inte gärna in.. och när vi var klara och kom ut på
gårdsplanen så satt hon där...artigt väntande ... goa fina hund.
Sen var hon tvungen att komma rusande (efter att jag kallat på henne) och visa oss hur mkt hon
kan vifta på sin fluffiga svans :0)
Goa fina Nellie....

Tänk vad djuren ger oss, varför vågar så få ta till sig det?

Sitter och väntar på sambon.. underbara människa,
jobbat sen tidigt imorse och är äntligen på väg hem..
Är lite halvläskigt att vara ensam med barnen.. tror det är ansvaret utifall ngt skulle hända.
Men så fort han kommer in och sätter jackan på kroken i hallen.. då andas jag ut.
Han är tryggheten personifierad...

Thomas gnällde inget alls när jag skickade honom i säng.. och då gjorde jag det ändå
vansinnigt tidigt för en fjortonårig grabb, mest för att det är friluftsdag imorgon
och han kan behöva vara utvilad.. han är bra go´när han vill :-)

Ikväll fick jag reda på att en människa i min närhet har 10% chans att leva i fem år till,
hennes hjärta fungerar bara till 25% ...
Hon är inte helt ung iofs, men det är för tidigt ändå.
En vacker själ, som bara ger och ger.. kloka råd och vansinnigt rolig.
En människa som inte lämnar någon oberörd...
Sorgen börjar redan nu.
Väntar bara på att hon ska komma hem från sjukhuset så vi kan ta en helkväll
tillsammans med henne, mamma och jag.

Har helt klart kommit in i en ny "fas".
Människor dör som flugor.. en hel del på jobbet, min biologiska far, denna kvinna,
.... döden som skrämmer mig så!
Som gör att jag inte så sällan sitter och skakar när tankarna kommer.
Djuren har hjälpt mig oändligt i denna skräck.
Döden finns överallt, varför placerar jag mig i ett yrke där döden alltid är
att förväntas sinom tid.
Jag kan utan problem hantera en död människa i det praktiska,
när jag inte har en nära relation.
Det är där min svaghet sitter... tankarna flyger iväg, dit dom inte får hamna.
Ja, alla ska dö.. jag vill bara ha mina nära hos mig..alltid.. och jag vill aldrig lämna dom.

Nog om det, bara det lilla jag skrivit nu innebär fara!

Jag har fått en ny bekantskap.. jag vet inte varför den uppenbarades just nu..
men jag har känningar av att det är en del av den nya fas som börjar uppdagas.
Det är för tidigt för att säga att vi är lika.. det känns inte så!!
Men det finns förståelse och nyfikenhet..för vi delar erfarenheter och upplevelser
som jag delar med fruktansvärt få människor.
Fascinerande och glädjande!!!

Det är något med ryggen, jag måste öppnas och det rejält.
Allt som sades på seansen har mognat och nu måste jag ta tag i det.

Nu kom älsklingen hem *lycka*